Direktlänk till inlägg 11 juli 2013
Hur hamnade jag här??
Ja, hur i helvete hamnade jag här? Man kan halka in på bloggande av olika saker och för min del var det en maginfluensa som visade på vilket förnedrande liv jag har. Jag är alltiså bipolär och fet. De flesta vet inte vad bipolär är, kanske ngt att skylla på om man inte vill jobba. Livet går ju upp och ned för alla. Och fet är ett ord som inte nämns i min närvaro, kraftig, mullig mm är omskrivningarna för min vikt. Men jag har både ögon, hjärna och våg. Så det som skrivs här är den äkta jag, den del av livet jag lever vid sidan av man, barn och arbetskamrater. Mullig, tystlåten men med humor tror jag de flesta skulle beskriva mig
jag ä alltså 51 år, diagnosticerad med bipolär sjukdom för drygt 10 år sedan och rejält öveviktig nästan lika länge pga medicineringen. Innan sjudomen var jag sprudlande glad, hade ideer och drömmar som jag förverkligade, en efter en. Jag levde för mina barn och min kennel. Bipoläriteten har nog alltid funnits där men eftersom jag oftast är upp så har den istället stimulerat min kreativitet och gett mig energi utöver det normalas gräns. Under åren från 25 år och tills jag fick min diagnos så har sjukdommen sakta ökat och mina problem med att sköta ekonomi, hem och personliga, nära relationer har sakta stegrats till det absurda. Men det en ganska så härlig sjukdom ändå, man är Stålmannen, Buster Keaton och Einstein på en och samma gång. På ett sätt älskar jag delar av min sjukdom.
Efter en tragedi, min mellanson försökte ta livet av sig och så gott som lyckades, så bröt sjukdomen ut fullständigt med höga psykotiska toppar och djupa dalar då jag bara stirrade framör mig i en ingentingvärd. Visst hade jag bra dagar emellan där jag var så gott som vanligt, bara mer labil åt alla håll och kanter. Fick en akuttid till psyk och där började medicinerandet och samtalen. Jag har inget att klaga på där, de hade inte kunnat göra på något annat sätt. Efter olika psykologiska samtal, utredningar och medicinutprovning kom de fram till att jag var bipolär grad II med en svajgrad på 3-5 dgar, dvs några dagar upp, några dagar normal och några dagar ned för att börja om igen, fast ibland kommer det 2 nedperioder efter varandra, tyvärr så är det sällan 2 upp efter varandra. Medicineringen skulle kunna klubba en oxe, 80mg Zeldox, 400mg Lamothrigin, 20 mg Citalopram, 20 mg Propavan. 150mg Zyban, 150mg Atarax och 15 mg Imovane + 1 actineton för att behålla viss rörlighet, gör mitt liv till en jämngrå sörja där jag analytiskt gör mina val utan någon som helst känslopåverkan utan enbart för jag "vet" hur man bör göra i olika situationer. Men att fnittra av glädje, gråta till en film, älska någon utom mina barn och hundar, rasa över en orättvis handling och liknande är saker som inte finns i mitt liv längre. men det får vara nog så i dag, men mer kommer att följa det lovar jag
Jag vet inte hur det är med andra bipolära men ibland, som idag, så får jag sovardagar. Inte beror det på att jag inte har ngt att göra, idag var ju min födelsedag som vi fick ställa in firandet på. Jag vaknar helt enkelt inte förrän långt fram på ef...
När man talar om övervikt och bantning så talas det om anledning, delmål och slutmål. Oftast hör man att folk vill komma i jeansen som blivit för trånga, att spara kroppen och hjärtat och beach 214 osv. Men aldig hör man någon säga att mitt delmål 'ä...